Schack

Brädspelet schack är ett strategispel som två spelare spelar. Namnet schack kommer ursprungligen från persiskans shah, vilket har betydelsen kung. Schack kallas ofta för “kungen bland strategispelen”, som också spelen go och bridge ibland blir kallade. Informationen i spelet är alltid fullständig, vilket betyder att det som utspelar sig på brädan alltid är synligt och kan observeras av de två spelarna. Tur har ingen som helst inverkan på spelet som endast styrs av spelarnas skicklighet, det sägs att det bör finnas en strategi som är optimal men denna är fortfarande okänd. Schack har ett enormt antal av olika spelmöjligheter fast varje parti har exakt samma utgångsställning. De främsta beståndsdelarna i schack är spelarnas strategi och taktik, strategi är en planering på längre sikt och taktik är kunskapen att kombinera. Många tror dock att dessa två begrepp är liknande men det är inte alls sant, de två begreppen är helt skilda. Psykologi är också av stort värde när det gäller utövandet av schack och i dess spelprocess. Ett flertal länder påpekar att det var i dessa som schackspelet uppfanns men det land som har störst stöd är nog Indien, där uppfanns ett spel vid namn Chaturanga redan under 500-talet. Det är dock i Persien som de äldsta pjäserna har blivit utgrävda. I Iran går schack under namnet chatrang. Det sägs att spelet är indo-iranskt på grund av dess ursprung och det kom till Europa och spreds vidare i den övriga världen via Ryssland.

Spelets regler

Spelet spelas på ett bräde som är kvadratiskt, det innehåller 64 rutor, uppdelade i ett system av 8×8, rutorna är oftast svarta och vita. Det finns sex slag av pjäser och de två spelarna börjar spela med följande uppsättning av pjäser: 2 springare, 8 bönder, 2 torn, 2 löpare, 1 kung samt 1 dam. Vanligtvis delas pjäserna upp enligt den följande terminologin; tunga pjäser (damer och torn samt även kung), lätta pjäser (löpare och springare) och avslutningsvis bönder. Bönderna kan endast flyttas framåt och kan varken gå åt sidorna eller bakåt. Det första draget av en bonde kan vara en ruta eller två framåt. När pjäsen i fråga har nått rad åtta får den samma värde som en annan pjäs enligt spelarens eget val, dock kan den aldrig bli kung. Bonden kan alltså inte förbli en bonde när den står på rad åtta eller rad ett. Löparna kan enbart gå diagonalt, om pjäsen inte blockeras kan den gå hur många steg som helst. Springarna, som även brukar kallas “hästarna” flyttas framåt diagonalt två steg plus ett åt sidan, alternativt ett framåt och två i sidled. Springaren får hoppa, till skillnad av alla andra pjäser, över andra. Tornet går obegränsade raka steg, antingen åt sidan, bakåt eller framåt. Damen rör sig som löparna och tornen, alltså diagonalt, åt sidan, bakåt eller framåt. Kungen förflyttar sig som damen, dock endast ett steg varje gång. Kungen kan inte ställas i en ruta där den ingår i ett hot av någon av de andra pjäserna.

Spelets gång

Under ett längre parti delas spelet in i tre olika faser, dessa är Öppningen, Mittspelet och Slutspelet. Spelarnas första drag utgör öppningen. Erfarna spelare ger ingen större betydelse till de första dragen som kan vara mellan 5 och 10, utan tänker mycket mer på vilket parti de vill spela. Öppningen av spelet beror helt på vilket svarsdrag motståndaren ger, det viktigaste under öppningen är att försöka erhålla en kontroll över spelbrädans centrum. Bönderna har en avgörande roll i öppningen av ett schackparti. Eftersom den vita spelaren alltid börjar så har han eller hon en fördel som till stor del påverkar både själva öppningen och ofta även resten av spelet. Spelaren med de vita pjäserna kan i stort sett jämföra sin fördel med att inneha serven i till exempel en tennismatch. Även om namnen på öppningarna har tillkommit på olika vis så är det vanligt att öppningarna uppkallas med geografiska ord genom att dessa ofta beror på vilket område eller land som spelarna kommer från, till exempel; ryskt, spanskt, engelskt eller skandinaviskt. Mittspelet tar sin början när spelet når en ställning vilken är okänd för spelarna, det är här spelarna tvingas börja överväga alla sina drag på riktigt. Många pjäser brukar slås ut under mittspelet, vilket i vissa fall kan leda till att ställningarna blir låsta, någonting som i sin tur kan leda till remi, detta alltid efter en överenskommelse mellan de två spelarna. Under Slutspelet, med mycket mindre pjäser än tidigare, måste spelarna tänka om samt beräkna varje drag mycket väl för att försöka vinna partiet.

 

ID: lidkopingschack.se_2

Schack – urgammalt strategispel

Redan för 1 500 år sedan uppstod föregångaren till schack i Indien, där det sedan spred sig till Persien, och senare till norra Afrika. Under tidig medeltid kom spelet till Europa, och under 1400-talet utvecklades det till den form det har idag. Spelet nådde tidigt stor popularitet, och under 1800-talet började man spela turneringar. År 1886 spelades det första världsmästerskapet i schack. 1900-talet präglades av stora framsteg inom spelteorier, och med datorernas intåg i slutet av 1900-talet tog utvecklingen ett språng framåt genom introduktionen av schackdatorer. Jämfört med de flesta andra spel är schack ett utpräglat strategispel, vilket beror på att de två deltagarna båda har fullständig information om spelet. Till skillnad från de flesta andra spel ser man hela tiden motståndarens exakta ställning.

Det finns mycket diskussion inom schackvärlden om strategier i olika sammanhang. En hel del av strategierna beror ofta på hur man är som person. Man brukar (mycket grovt) skilja på anfallsspelare och försvarsspelare. Anfallsspelaren går ofta till attack tidigt i spelet, och är beredd på att förlora vissa pjäser, men anser sig ändå få en gynnsam position. Försvarsspelaren spelar defensivt och försöker i det längsta att inte förlora pjäser, åtminstone inte om det inte ger motsvarande förlust för motspelaren. Nu finns det få spelare som är antingen/eller, men visst syns personlighetsdraget i spelet. Det finns även, hos de flesta spelare, en slags inbyggd strategi när det gäller pjäsernas värde. Det finns spelare som skyddar damen till nästan varje pris, andra tar lättare på en damförlust.

Strategi för öppningsspel

Öppningsspelet är de första säg 10 dragen per spelare som på något sätt “förbereder bataljen”. Det finns i schacklitteraturen ett otal öppningar, ofta namngivna efter en känd spelare. De flesta spelare har ett par, tre varianter som de oftast använder, sannolikt för att de har stor erfarenhet av motståndarens möjliga drag. Det kan förstås vara till fördel att öppna med drag man känner till och kan svara på motståndarens motdrag, men man måste samtidigt vara medveten om att antalet möjliga drag i schack är större än antalet atomer i det kända universum. Även riktigt stora spelare har oftast ett antal öppningar som de föredrar, även om de är snabba att modifiera sin “standardöppning” efter motståndarens drag.

Bra strategi – granska i efterhand

Det finns mycket att lära om strategi och taktik i schack genom att i efterhand gå igenom spelet. I schack finns det ett smart noteringssätt, som gör att man mycket lätt kan rekonstruera spelet. Speciellt om man förlorat ett parti är det värdefullt att gå igenom spelet steg för steg och försöka hitta var man gjorde misstag. Förbluffande ofta hittar man en punkt i spelet där man gjorde ett avgörande misstag. Med datateknikens intåg finns det också på internettillgång till program som kan göra en analys av spelet. De brukar fungera så att för varje drag visas ett (ofta stort) antal alternativa drag, och då kanske man direkt ser vilket drag man borde ha gjort istället.

Förbättra strategi och taktik – spela mot en dator

Schack är ju det utpräglade strategispelet och saknar helt “tur” på det sätt som till exempel många kortspel har. För att förbättra sina strategier och sin taktik är det mycket bra att spela mot en dator. På internet finns många riktigt bra schackspel, både för online och nedladdning. De går att ställa in på vilken grad av skicklighet man har, och datorn spelar då mer eller mindre avancerat. Om man är ren nybörjare och ställer in spelet på lägsta nivån kommer man sannolikt att förlora de första partierna, men förbluffande snabbt får man upp skickligheten. Många av dessa spel går att backa tillbaka. Om du i efterhand ser var du gjorde fel kan du backa till det stället och göra ett annat drag.

Använd tiden på bästa sätt

Det är vanligt att använda schackur när man spelar schack. Det är två kronometrar. När spelare A gjort ett drag trycker han på en knapp så att spelare B:s klocka startar och så vidare. Vanligt är att man har två timmar för ett parti på 40 drag vardera. Det innebär att man har 1,5 minut per drag och spelare. Ett vanligt misstag är att inte utnyttja tiden på ett bra sätt. 1,5 minut är trots allt tid nog att fundera två gånger på draget. Ett misstag som förekommer även på högre nivå är att göra ett närmast meningslöst drag på några få sekunder för att få mer tid till följande drag. Det leder nästa alltid till att motståndare får ett tydligt övertag.

Read Also

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *